8 km senare men fortfarande lika arg..
Shelia har märkt att mamma inte varit glad idag.
Det har hon visat med att ha varit totalt hopplös/helt underbar på samma gång.
Hon har velat vara "på" mig sen mitt humör ändrades och jag har inte fått gå en cm ifrån henne. Men vi har haft det mysigt och lekt och hon har krypit upp i mitt knä och kramats jättemycket.
"Titta där" har kommit ur hennes mun mer än vanligt idag.
Vilken underbar liten tös man har!!
Sen blev hon lite väl grinig och jag tappade tålamodet så gick ut på en promenad istället. Trodde det skulle hjälpa lite men tydligen inte.
Jag är så arg/förbannad/ledsen.
Här går jag och tror att en 10 årig vänskap är värd mer men uppenbarligen inte.
Är så sårad å ledsen och eftersom jag inte kan hantera det blir jag arg istället.
Det är lättare att vara arg än ledsen och sårad.
Urs.
Jag trodde jag blivit tillräckligt sårad i mitt liv men uppenbarligen inte.
Behövde bara skriva av mig lite.
Måste städa innan Shelia vaknar.
Ciao!
