Ibland är det svårt att alltid behöva vara så jävla stark hela tiden..

Ibland gör det extra ont att inte ha mina vänner vid min sida.
De två jag alltid kunde prata med om allt.
Dom finns inte längre här och just nu gör det så fruktansvärt ont.
Jag känner mig så ensam.
Finns ingen jag kan prata med dom förstår mig som ni gjorde.
Ni kände mig som ingen annan.
Ni visste allt om mig.
Jag behöver er just nu!
Varför försvann ni från mig?
Hur kunde du lämna mig här ensam kvar?
Varför fick inte jag följa med?
Två svek på helt olika nivåer.
Båda gör dock väldigt ont.
Den ena lämnade mig och försvann till en annan plats
och jag kommer aldrig kunna prata med dig igen.
Den andra valde någon annan framför mig.
10 års vänskap betyde tydligen mindre än den nya kärleken.
Vet inte om jag någonsin kan förlåta dig för det.
Du lovade att aldrig försvinna från mig..
Jag vet hur det är att må dåligt.
Men hur kan man lämna de som älskar en?
Om jag bara visste hur dåligt du mådde...
Ingen av oss såg det..
Varför?
Vi kunde ha hjälpt dig!
Vi älskar och saknar dig så otroligt mycket!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0